Ja, jag vet att ni är förvånade! Jag är det också. Men nu är den uppe. Riktigt mycket tid nedlagt på den. Host host. Lite småfix kvar, men det finns alltid massa småfix. Upptäckte nyss att färgen på texten på kommentarerna är fel. Och färgen när man skriver kommentar är visst vit mot bakgrund. Får fixa det.

Till något helt annat. Igår tittade jag och Andreé på The Last Kiss, det var mitt förslag, inte hans. Jag tyckte den var sorglig, kanske mycket på grund av att jag var ledsen hela dagen igår. Den handlade om misslyckade par, ett par som precis fått barn och killen orkade inte mer och lämnade, ett par som var "det perfekta paret", killen kände att det började bli lite väl tråkigt och planerat och var otrogen men kom fram till att han inte ville ha någon annan än sin flickvän. Flickvännens mamma hade varit otrogen, och hon såg sina föräldrar som det perfekta paret. 

Filmen slutade med att mamman och pappan kom fram till att de behövde varandra, "det perfekta paret" blev sams men paret med barnet separerade. Den var så deprimerande, och jag blev rädd. Är det sådär jag och Andreé kommer bli om några år? Uttråkade av varandra och glida isär. Jag vill inte det. Jag är rädd för att vi någon gång kanske kommer tröttna på varandra. Att han kommer tröttna. Rädd för att han kommer hitta någon annan att kalla för bejbis. Rädd för att han kommer älska någon annan. Det värsta med att älska någon är rädslan.