Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt
När jag fallit tungt
På ditt minnes skrothög
Hitta mig när som helst
På samma gator som Cederhök

(Du är snart där - Håkan Hellström)

Det är höst, och orden börjar komma till mig igen. Många höstar har orden dragit ner mig totalt i mörkret, lagt
locket på och vägrat öppna innan det börjat ljusna igen. Jag har varit där nere och vänt ett par gånger. 
Nuförtiden inte lika långt ner som det har varit. Men jag ska ändå ner så att locket kan stängas. 

Den här hösten tror jag inte blir lika farlig. Än så länge ser jag fortfarande ljuset, och jag känner att jag är
tillräckligt stark för att orka klamra mig fast vid den lilla springan med ljus. Jag är starkare nu, jag orkar nu.
För det är jag verkligen. Nu känns det fint att va' vid liv, en dag till, för att citera Håkan Hellström. Den här 
hösten kommer orden blänka av gult och rött, de kommer inte bara ha den tråkiga svarta färgen.
Den här hösten har jag Andreé också. Han är mitt ljus den här hösten.