Snart är det här lovet över. Eller halva har nog gått. Det har varit ungefär som alla andra veckolov. Jag planerar in varenda liten dag. Jag tänker alltid att jag kommer hinna så mycket, men jag glömmer alltid bort vad loven är till för, vila. Särskilt nu borde jag vila. Jag har fortfarande inte fått tillbaka energin från Skottland. Istället för att vara hemma och vila upp mig någon dag och bara vara ensam förlitar jag mig på de sju timmarna jag ska sitta på buss i helgen. Eller nästan åtta. Och då ska jag plugga. Jag vill ha vardag, tråkig grå vardag! I vardagen kan jag överblicka och se vad jag behöver göra för att hinna.

Jag har förresten bestämt mig för att sluta med tyskan. För jag är sur på min lärare. Och jag hinner inte. Eller det gör jag, men jag tror att jag behöver tiden som tyskan tar till annat. Till exempel träna. Som jag inte känner att jag har tid för nu. Men när det blir vardag igen kommer jag kunna planera in det. Jag måste bli bättre på att planera utanför vardagen. Planering är min säkerhet



En bild på min pojke, bara för att han är så söt. Han försöker se farlig ut.