Ännu en sak som jag inte riktigt tycker om att skriva om. Men jag skriver det på mitt sätt.

Jag har två bröder och en syster och jag älskar dem allihopa. Vi kan ha så otroligt roligt tillsammans och vi har hjälp av varandra. Vi är olika, men samtidigt väldigt lika. När vi var små var vi väldigt osams väldigt ofta. Vi skrek, slogs och ibland nästan hatade vi varandra. Jag tror att det är bra. Särskilt jag och min syster bråkade mycket när vi var små, och säkert på grund av det kommer vi väldigt bra överrens nu. 

Det bästa med att vara så många syskon som vi är, det är valmöjligheten. Om man har bråkat med någon, eller inte riktigt kommer överrens, då kan man gå till någon annan. Man har alltid någon att prata med, och umgås med. Man har aldrig tråkigt. Man lär sig också väldigt mycket av att ha många syskon, tror jag. Dels att komma överrens med så många, att samarbeta. Dessutom, med så många olika personligheter så lär man sig också väldigt mycket. Ingen är den andra lik och jag tror att det är väldigt bra att ha så många människor som möjligt omkring sig.