Jag har visst kommit av mig lite i mitt skrivande, jag ska försöka ta igen. Igen.

Min första kärlek, den är så långt bort och så onödig att det inte finns speciellt mycket att berätta. Det var på lågstadiet och jag vet inte ens om jag var speciellt kär, mer än att jag var en liten flicka och tyckte att han var ganska söt. Och flickor ska alltid vara kära. Lite så är det ju. Kanske att alla alltid ska vara kära, men mest tjejer. Alla frågar alltid "hur går det med kärleken då?". Jag har tröttnat på den frågan. Finns det något att berätta så berättar jag. 

Jag är ingen som blir kär speciellt lätt, och det här med att förälska sig i kändisar och sånt, det är ingenting som jag har gjort. Jag älskar och avgudar The Ark, men det är ingen sån kärlek. Jag har gillat andra artister och band, men jag har aldrig varit kär, kär i dem. 

Egentligen har jag nog inte varit kär på riktigt förrän nu. Och han är det bästa som har hänt mig nästan. Jag älskar honom, och redan efter ett par timmar saknar jag honom. Nu kom jag in på sånt som jag känner är lite för privat igen, och det blev jobbigt att skriva. Jag hittar inte fler ord för tillfället.