Jag har inte så mycket att skriva längre. Orden finns inte hos mig på samma sätt längre. Eller jag har inte tid eller ork att formulera mig just nu. Iallafall inte när jag sitter vid datorn. Så jag tänkte bjuda på två utdrag ur min "dagbok", eller det kanske är fel ord. Tankebok är nog bättre.

Tiden går för fort, vi är för stressade. Hinner bara se konturerna, inga detaljer, inga färger, inget som utmärker sig längre. Alla skyndar förbi, i mitten står jag och tittar på. Jag har tappat lusten och orken att skynda med alla. Rätta mig in i ledet och skynda till bussen, skynda hem, gömma mig fram till nästa dag. Till nästa dag med samma rutiner, stressa till skolan, stressa i skolan, stressa hem, stressa i säng. Jag har ingen lust eller ork. Utan detaljer, utan färger ser jag ingen anledning.

Jag har tvättat håret med äppleshampoo. Jag vet inte om det luktar äpple, men det stod att det var äppleshampoo. Varför är det något att berätta? Jo, för vi har kommit fram till att Jepsons hår ser ut att lukta äpple. Han är äpplet i Ark. Om vi träffar honom ska vi lukta ifall det luktar äpple. Hoppas han inte tycker vi är konstiga då. Annars får han börja använda äppleshampoo. Annars är min världsbild ännu mer förstörd. Thomas di Leva misshandlar flickvän eller fru eller vad hon är, och om Jepsons hår inte luktar äpple är inte världen som den ska. Men Thomas di Leva har jag sett som snällheten och godheten personifierad. Jävla han. Gör inte så!