Jag grät igår kväll. Mycket. Kudden var dyblöt när jag skulle sova. Jag blev tvungen att vända på den. Jag behövde gråta igår. Det är skönt att gråta. Det var tårar bildade av, stress,rädsla och depprression. Stress för att tiden går så fort och jag hinner inte med. Rädlsa inför framtiden, rädd för jag inte kan se hur mitt liv ser ut om fyra-fem år. Jag är en sådan person som vill ha allt planerat och ha något att följa, annars blir jag stressad och rädd. Rädd att inte hinna, att misslyckas. Deprimerad av allt möjligt, boken jag läste, Grey's anatomy avsnittet, det gråa vädret. Även att jag gärna har allt bestämt i förväg kan jag bli så trött på vardagen. Jag gillar inte vardag. Jag gillar inte att gå upp tidigt. Jag ska sova om en timme hade jag tänkt.

Imorgon åker jag till Göteborg, kommer antagligen inte bli speciellt uppdaterat här förrän på måndag kväll. Det ska bli så roligt i Göteborg. Och skönt att komma härifrån. Hur mycket jag än älskar min familj och mina vänner här kan det bli lite mycket ibland. Jag kan bli så trött, vi har inget att prata om längre. Det ska bli så skönt att se något annat än Linköping.