Nu är det inte länge kvar tills tåget går. Och jag börjar faktiskt bli lite nervös. Allt kommer säkert gå bra. Men jag lyckas alltid bli ett nervvrak när det gäller sånt här. Skulle jag inte åka själv så skulle jag vara helt lugn. Men nu är jag själv. Och Västerås skrämmer mig. Tåget kommer säkert vara flera timmar försenat och jag kommer missa tåget till Ida och så är jag fast i Västerås.

Nej, nu ska jag sluta tänka sådär och pallra mig upp på cykeln. Nu har jag förresten skrivit in mig i funktionärsportalen till Peace and Love. Jag längtar till i sommar. Då ska jag äntligen få se min kära Ark igen. Nu ropar cykeln. Och sen är det snart dags att åka. Gott nytt år och sån skit, vi hörs om en vecka.