Jag var ju i Umeå i helgen hos hon den där Ida och den där Marcus. Vi såg på den där från min hemstad, Winnerbäck. Det var en bra helg, en helg som det är lite extra jobbigt att lämna. Ungefär som sist jag var på konsert. 



En lördag då vi utforskade stan med delikatessbutiker, pappershandel och ett riktigt fik med varm choklad. Hem och mös tillsammans och jag sov medan det sötaste paret någonsin började laga mat åt mig. Vi orkade dock inte vänta på potatisen och åt den halvfärdig, gott det med. 
Konserten blev.. fel.. Vi kom dit 40 minuter innan insläpp och det var ingen där. Nästan att han i garderoben blev chockad över att vi var där så tidigt. Jag menar, konserten innan köade jag till i över 24 timmar. Förutom det hade Marcus varit säker på att det inte var sittplatser, att det bara stod det på biljetten. Det var sittplatser. Och jag satt inte bredvid dem. Men precis framför scenen. Men av någon anledning var det tre lediga platser bakom Ida och Marcus. Så vi satt där istället. Konserten var bra, fast det var lustigt. Lasse var söt och fick mig att längta hem till staden han sjöng om. Det är något speciellt att veta vad han sjunger om. Se tekniska verken framför sig, se ån susa förbi. Se hur kyrktornet sträcker sig mot himlen. 



Vi somnade ganska tidigt sen, jag trött efter resan och de trötta efter att ha hämtat mig vid tåget. Söndagen blev lugn, bestod mest av en promenad och palt. Det var skönt. Jag trivdes. Jobbigt att sätta sig på tåget hemåt. Jag var inte klar än, bara lite till. Tiden gick så fort.



Som tur var planerade vi för två nya resor. En resa för jobb. Hälsa på Maxi i Umeå (dessutom en helg med Ida och Marcus) och en resa i påsk, istället för att Ida och Elise kommer till mig. Elise du ska med då i påsk så du vet. Fast du inte vet att vi planerade det.



Att ta kort var omöjligt på konserten (frågan är varför alla använder blixt, det finns inte en chans att det blir bra med blixt, den är bara irriterande för alla som måste se den blixtra), men några bilder blev skapliga, eller man såg att det var en person på bilden. Och en gitarr. Ida hittade tydligen Fish Eye funktionen på min kamera upptäckte jag också. Eller jag hoppas det. Annars är jag bara ful.