"I know we should never say never but I guess thats what I do know"

Efter sista konserten lägger jag nog Ark på hyllan. De kommer få bli ett vackert lik i min bokhylla. Tiden då jag lyssnade mycket och behövde deras musik är tyvärr förbi. Att de lägger ned är nog bra för mig, jag behöver också ett värdigt slut på den period som varit. Efter sommaren kommer jag kunna avsluta den här tiden med stolthet. Att vara ett angelhead är en ära för mig och The Ark är så mycket mer än bara bra musiken. Den betydelsen The Ark har för mig är en fin värld med underbara människor som tycker och tänker lite som jag. Men tyvärr är det så att jag klarar av att stå på egna ben nu. Eller tyvärr, det är bra, men det är tråkigt att lämna den här världen och jag har The Ark att tacka för att jag har vågat komma upp. Efter sommaren kommer jag bara plocka fram deras musik ibland för att lyssna och tänka tillbaka och minnas allt fint. Jag har fått ut så mycket av deras musik och av dem, men nu måste jag finna nya vägar för att hitta min styrka. Jag kan inte stanna kvar hur mycket jag än skulle vilja. Allt fint The Ark har gjort för mig och för så många andra. Jag hoppas att fler kommer kunna hitta den styrka jag funnit i deras musik och budskap. 



Jag tror nästan att The Ark räddade livet på mig. Att tänka på var jag hade varit utan min fina Ark vill jag inte tänka på. Jag har lång väg att gå för att övervinna alla mina rädslor, men The Ark har hjälpt mig att våga börja övervinna några. Ibland blir jag avundssjuk på dem som verkar ha en "kompisrelation" med bandet, men när jag tänker efter är inte jag den personen som skulle kunna ha det. Jag tittar hellre på från sidan, mitt i smeten blir det för läskigt för mig. På sidan kan jag gömma mig. 

Nu ska jag sluta flumma och bara säga, tack. Tack för de fem åren jag fick och tack för sommaren som kommer. Vad ni gjort är för fint för att kunna beskriva.