Att höra The Apocalypse Is over i lördags var jobbigt. Det var riktigt skitjobbigt. Under de minuter låten varade kom allt över mig, hur mycket de har betytt för mig och hur jobbigt det kommer vara på sista spelningen. The Ark är ju en hel värld för mig och det som jag tryggt har kunnat hänga upp mig på när allt annat är läskigt. Jag stod där och tänkte på vad som hänt om jag inte hade gått på den där konserten för fem år sedan, jag hade mått mycket sämre, inte träffat Ida och Elise, gått en utbildning jag inte ville och absolut inte vågat söka till Kristianstad. 

Det var så hemskt, men samtidigt vackert. När Ola började ta av sig handskarna och vingarna och sjöng att det var över. Jag minns att Ida skrek, Nej! Sluta!, så kände jag med.



Efter sommaren är det vi som får ta över, sprida budskapet om The Ark och kämpa för rätten att man ska få vara sig själv.