Idag kom syster hem med det finaste jag har sett, typ. Den sista skivan signerad. Till Grynet hade Jepson skrivit. Och så allas namn. Det var så fint, och jag höll på att börja gråta och hyperventilera. Pappa tröck ner mig på marken igen. Annars hade jag flugit iväg. På det stället jag fick den ska jag vara lycklig/ledsen med massa Änglaskallar om en månad och en dag, efter den spelning som antagligen kommer bli min andra och absolut sista klubbspelning med The Ark.

Det har varit många sura och irriterade ord från Angelheads vad jag förstått. Jag är riktigt ledsen över det. Men jag förstår det lite. För jag känner antagligen lite samma sak, bara att jag inte har haft tid att skriva det på internet. Jag har panik över att det bara är en konsert, jag är avundssjuk på alla som ska åka Sverige runt för att se dem. Det vill jag också göra. Men jag kan fortfarande känna glädje över att några andra har vunnit biljetter till en spelning jag väldigt gärna till. Jag blev glad, för jag visste hur gärna Ni ville ha de biljetterna. 

Jag ska försöka att inte vara präktig. Jag vill bara att vi ska hålla ihop. Som jag skrev i mitt tal. Vi är som en stor härlig familj, och vi tar hand om varandra. Vi är lika, men vi måste lära oss andras olikheter.