Minnena från helgen snurrar i mitt huvud och bara ibland lyckas jag fånga ett för en liten stund. Tittar på det, känner på det, ler och tänker att jag hade så himla roligt.



Som att bli väckt mitt i natten och yrvaket leta sig in genom ett hål till backstageområdet efter Sylles anvisningar. Värma sig vid elden, prata och dansa.
Som att sitta tillsammans med vackra Angelheads och bli glittrig, få lite för mycket glitter på armen och se ut som en fisk.
Som att alla var jättefina i sitt glitter och jag var överlycklig över att vara en del i allt glitter.


Som att prata lite med Jepson i kön till "Blädinges fetaste burgare". Hans dotter är det sötaste jag någonsin sett.
Som att se hela Ark gå omkring, minus Ola. Synd att han inte fick gå omkring och se allt fint.
Som att se Skilla och bli riktigt imponerad.



Som att se Jojje och känna mig som ett barn igen, fast ett väldigt glittrigt barn.
Eller Kaka som var mysig och söt, fast han var förkyld.
Och att vänta på The Ark, vara hungrig fast inte kunna gå därifrån.
Stå med mina bästa innan ännu en Ark konsert tillsammans.
Göra "rabbitdans" tillsammans med Ida och Patricia.
Som att nästan vilja lyssna på I Love Europe bara för att man hör den i huvudet hela tiden, tills man kommer på vad man håller på med.



Mitt leende under första delen av konserten, bara lycka. Tårarna under Stay With Me, höll på att gå sönder, ville bara att den skulle ta slut. Att Disease kom då slet sönder mig ännu mera.
Se Kite lite på avstånd för att det var kallt. Vänta på EGLO. Höra Sylle försöka få alla mikrofoner att fungera. Dance the night away. Allt släppte och vi dansade, dansade, dansade. Blev imponerad. Lasse kom ut, fick en tamburin och sprang runt i sin jacka och verkade glad. Jag blev glad. Hela Ark var på plats, Ola bakom skynket. Fick allas namn på tröjorna. Dansa med Jepson, bugga med Jepson. 
Mitt och Jepson moment under en av alla dessa "svenneklappar". Hans blick, min blick, uttråkade miner. Sedan skratt. 



Dans tlls det var tomt, värma sig vid elden och sen krypa in i tältet. Idas sovsäck var blöt, bara hon kan svara på varför. Hon fick låna min filt. Ida pratade, jag sov och försökte lyssna samtidigt.
Dagen efter var fin den med, sitta med alla vackra, mindre glittriga, angelheads och diskutera dagen innan och slutet var närvarande. 
Mest av allt kommer jag komma ihåg hur himla mysig Tyrolen var med sin 60-tals stil och stämningen bland alla som var där, lugn, trevlig, mysig och 60-tal. Tack Hectors för att ni ordnade det här för oss!



(Måste säga att jag är glad att jag börjat prata med fler och fler nu, ni är alla så underbara och en del av Ark (we are The Ark), ärligt talat så har jag varit lite rädd för att prata med alla. Men det är ingen som är farlig, bara snälla och älskar samma band som jag. Vi är av samma sort. Tack för eran gemenskap.)



Förresten är jag sur på flickr. Man kan ju bara lägga upp 200 bilder. Funderar på att gå tillbaka till bilddagboken.