Tänker tillbaka på Arken i Parken. Förstår inte att jag har varit där. Det är inte jag, den personen jag tänker tillbaka till. Mest är det en dröm. En fin dröm om något som borde vara. Som inte är. Dansbanan, Hammered Satin, tamburin, Ajajaj, jag kommer, eld. Bilder som flyger förbi. Galna människor som klättrar på en ostabil stolpe. Jepson med sin alldeles för söta dotter. 'Blädinges fetaste burgare', hatt. Ida. Elise. Det var fint.



Flyttpaniken som fanns har börjat försvinna. Det börjar bli bra. Men jag längtar fortfarande hem. Jag saknar hem. Undrar när jag kommer se Nyköping som hem. Kanske när jag får mitt namn på en dörr.



Ser på rockbjörnen med Jennifer nu. Mysigt. Nervös över ifall Ark kommer få någon Rockbjörn. De borde. De är värda det. Oj vad de är värda det.