Jag lever fortfarande på lyckorus, fast att det är flera dagar sedan. Och jag vet att jag är väldigt kass på att uppdatera, men jag har inte tid.

I lördags var iallafall typ bästa dagen i mitt liv. Jag såg The Ark i Linköping, jag träffade hela The Ark i Linköping och jag träffade massa nya fina människor. Det var så himla roligt och underbart. Jag skrek tills jag inte hade någon röst kvar, har hon i rumpan efter att ha suttit en hel dag, benhinneinflammation efter att ha studsat upp och ner, men vem bryr sig. Det är tecken på lycka.

Jag skulle kunna skriva flera sidor om alla saker som var så bra. Men jag sparar er det. De som läser har antagligen hört eller varit med och upplevt det fina. Martins leende när han såg Sandra och Jejjes skylt, sitta och prata med Aino om Markus, umgås med fina Elise, Jepson som tittade på oss väldigt mycket, bambuser klippet, jag kramade Lasse, Ola sjöng Kolla kolla och Tell me this night is over. Jag behöver nog inte fortsätta, det var bara så sjukt bra. Jag är fortfarande hes.

Och Rosa träffade jag också, det var också kul. Det som var dåligt var de andra som var vid turnébussen, jag skämdes lite. Och när vi satt på McDonalds, jag älskar att prata om The Ark med andra Angelheads. Jag älskar att lyssna på The Ark.