Jag sitter och lyssnar på lite The Ark och letar små citat att sno ur texterna och använda i min fotobok. När jag lyssnade på Death to the Martyrs fastnade jag för en rad som jag inte lagt märke till förut: Who stuck needles in his arm while you and I still stuck to smarties. Jag började skratta högt. Började fundera på låten lite också. Kan det vara så att den beskriver att The Ark förändrats och de inte längre är de där provokativa unga killarna, utan att de har börjat bli vuxna. Ola pratade i sitt sommarprat om att han aldrig gillat att passa tider och ha rutiner men att han började förstå det bra med rutiner när han var i Indien. Det låter det lite också som att han försöker förklara i den låten. Visserligen var han i Indien efter att han skrev den låten men iallafall.






Jag tycker att Death to the Martyrs förklarar motsatsen till The Ark. Death to the Martyrs förklarar en martyr som höll fast i sitt och körde sitt rejs, men det blev uttjatat och pinsamt. Det kan se coolt ut till en början och tufft att gå emot samhället. Men efter ett tag när man själv vuxit upp ser man att det inte är lika coolt längre. Kanske kan det vara bra att ha en tid då man går emot samhället och ifrågasätter allt. Men någon gång måste man växa upp och förstå att världen inte alltid kan anpassa sig efter en, ibland får man försöka anpassa sig efter världen också.

Det fantastiska klippet har cenniahdra lagt upp på youtube. Jag älskar allsångs fenomenet som uppstår i nästan varje låt på The Ark konserter