Jag har en... darrig känsla. Jag vet inte om den är lycklig eller om jag vill gråta. Jag läste nyss att Ola Salos film kommer ha världspremiär i Växjö i januari (läs det här). Antagligen kommer jag inte lyckas komma dit. Men jag vill så gärna! Elise? Ida? Filmen om Ola Salo kan man bara inte missa. Jag har längtat efter den typ hur länge som helst. Minns inte längre när det var jag fick reda på att det skulle bli en film.

Jag är besviken/ledsen eftersom jag inte har någon möjlighet att få höra Lema Sabachtani på lördag. Och den vill jag så gärna höra någon gång. Det är en av de coolaste sakerna med The Ark, att de gör så otroligt mycket. Vilket rockbands medlemmar har ett sammarbete med en pianist? Sätter upp klassiska musikaliskaverk (eller vad heter det?), börjar måla tavlor, är med i operor m.m? Jag älskar The Arks bredd. Det bästa är att allt de gör blir ju fortfarande bra!

Mitt huvud känns som ett tuggummi som någon tuggat för länge på och sen lindat in i väldigt mycket bomull. Dagen har varit himla jobbig. Teoretiska lektioner hela dagen, förutom idrotten, basket och sen cykel för mig. Fick iallafall tillbaka massmedia projekten, MVG-. Tror det var mycket tack vare mitt samtal med Elise, tack så mycket mitt älskade barnbarn!

Nu ska jag sova, godnatt