Jag vet att jag ska vara stark och lämna dig bakom mig. Få ur dig ur mitt liv. Men det är så svårt när du var en så bra del av mitt liv. Förutom att jag blev sårad av dig gång på gång. Men jag saknar att få prata med dig, disskutera saker med dig som känns viktiga. Eller bara alla dina små lustigheter. Du fick mig alltid att skratta. Och tänka till. Men du ska ut ur mitt liv, jag ska gå vidare. Hitta andra vägar i livet. För även att du är den mest fantastiska person som jag träffat så har du sårat mig så otroligt många gånger. Oftast utan att du själv vetat om det.

Ja jag vet att jag ska sluta klaga om det. Det finns annat att lägga tid på än att tjata om hur mycket jag saknar honom. Men ibland får man klaga.