De senaste dagarna har jag varit ganska depp. Det och att jag pratat lite med ett Angelhead har fått mig att börja tänka på The Ark lite igen. Nej jag hade självklart inte glömt bort dem. Men den senaste tiden har de inte tagit upp lika stor del av mitt liv. Jag har lärt mig att stå på egna ben mera. Men det är på grund av The Ark som jag orkar räta på ryggen och se in i andras ögon. Första gången jag hörde dem (som jag minns) spelade min syster upp One Of Us, Clamour och This Piece för mig. Jag tyckte att de var bra och de låtarna fick följa med i min mp3 under weekend resan till Lübeck. Efter vi kom hem från Lübeck glömde jag bort The Ark lite, tre låtar tjatar man ut rätt snabbt. Men jag och en kompis bestämde oss för att gå och se The Darkness i Stockholm, med The Ark som förband. Det var nog det häftigaste jag har varit med om. Inte för att konserten kanske var den bästa, men det var min första, och förbandet var helt fantastiskt.

Efter Stockholmsresan blev jag och min bästa vän osams. Nu vet jag inte riktigt vad det rörde sig om, någon skitsak. Den tiden mådde jag väldigt dåligt och det var under den tiden jag upptäckte The Ark på riktigt. De blev mitt skydd mot världen. De som gjorde att jag orkade ta mig till skolan. Visst hade jag andra vänner, riktiga vänner. Men ingen jag kunde prata med riktigt. Musiken hjälpte mig att överleva. The Ark visade vägen in till en värld som verkade så mycket roligare. En värld där jag fick vara konstig, där jag fick vara mig själv, och speciellt en värld där jag inte behövde vara på topp och må bra jämt.
För jag fick nästan inte vara ledsen och nedstämd en dag. Då var det vissa som inte klarade av det och höll på och dummade sig istället för att fråga vad det var. I världen The Ark skapade åt mig fick jag vara ledsen. När jag var glad gick det också bra.

Anledningen till att jag älskar The Ark är egentligen inte på grund av musiken. Det där kan missuppfattas, deras musik är helt fantastisk och underbar. Men det är världen runt omkring som gör att jag verkligen älskar dem och inte kan sluta. Jag kan lyssna på band som gör bra musik, men inget band kan skapa den där känslan som The Ark kan. Sedan jag började lyssna på dem har jag blivit en annan människa. Jag har vuxit, blivit säkrare.

Tack The Ark för att ni finns och räddar mig från att falla. Ni kommer alltid ha en speciell plats hos mig. Det ni gjort för mig är helt otroligt, utan er vet jag inte om jag skulle finnas längre. I vart fall skulle jag inte vara i närheten av att tycka om mig själv utan er.