Den här dagen ska jag tillbringa med mig själv. Jag har varit igång väldigt länge och bara träffat massa underbara människor. Det har varit jätteroligt att träffa alla jag har träffat, det har nog också varit bra för mig att göra något för att förtränga alla mina tankar. Hade jag inte haft så mycket att göra och haft mer tid för mig själv hade jag nog mått väldigt dåligt. När jag är själv tänker jag väldigt mycket och känner mig väldigt ensam. Jag känner mig nästan helt övergiven. Men idag känns det skönt att slippa prata. Att få gå runt i min värld. För hur roligt jag än haft så klarar jag inte av att ha den där glada masken på mig jämt. Jag behöver få luft ibland. Inte så att den där masken är falsk, jag är glad när jag träffar människor. Men det är fortfarande en mask, ett hårt skal jag ofta gömmer mig bakom.

Jag tror att jag är lite som en snigel. Ett hårt skal, mjuk inuti och inte särskilt snabb. Jag mår bäst när jag får ta allt i min takt och slippa stressa.

Jag älskar att vara omgiven av människor. Men jag är ändå en ensamvarg. Jag tycker att det är skönt att få vara själv och lyssna på musik, få tänka, få fundera. Många hatar att åka buss. Jag gillar det. Den tiden är helt min, jag kan inte stressa till något utan bara sitta där. Lyssna på musik, sova lite. Vara ifred.