För två år sedan spelade The Ark i Lejongropen. Sista konserten på deras nästintill ändlösa sommarturné. Jag var på fyra konserter med The Ark 2007, det här var nog den konserten jag tyckte var sämst av dem. Inte sagt att den var dålig, men den var inte bäst. Men det var den konserten där publiken var som bäst. Det var nästan publiken som gjorde konserten.

Den här konserten hade de två förband, Lamont och Florence Valentin. Jag blev överraskad när Lamont kom ut, hade bara hört att Florence Valentin skulle vara förband. Det possitiva var att Lamont var bra, det negativa var att det tog ännu längre tid tills jag fick se The Ark.

När de väl kom ut var det till introt av Absolutley No Decorum som sedan blev till Clamour for Glamour. Jag minns inte riktigt ordningen på låtarna, eller vilka låtar som spelades. Bara vissa låtar har etsat sig fast.

Efter ett par låtar, tror det var ganska tidigt gick alla i bandet förutom Ola ut och Ola stod kvar själv med en röd gitarr. Han skulle spela Uriel. Men innan han började stod han och pratade om att hans silverhandske hade gått sönder och att han hade sprejat ena fingret med silverfärg för att det inte skulle synas.



En annan låt som etsade sig fast var Echo Chamber. Men när jag tittat på youtube hann de inte spela den mer än introt, typ. För i början när Martin sjunger ett par echon så slutade publiken aldrig att echoa. Ola står på scenen helt paff ett tag, men låter sedan oss skrika echo ett bra tag, "High and low, fast and slow". Började sedan på gimme love istället.



Ett annat klipp jag har liggandes på datorn är mellan All I Want Is You och The Worrying Kind är väldigt underhållande. Sjungs allt från Sommarnatt till Any Operator Will Do och sen lite prat om att "det går ju inte att tävla i musik" under tiden medan Ola bytte om bakom scenen. Sedan spelade de The Worrying Kind.

Till extra numret bytte pojkarna kläder, Ola kom ut i en gulddräkt (som är anledningen till att vi gav Ola en banan i Helsingborg) med något svart över sig. Han hade också med sig en staty som han pratade om. Vad det var för staty och vad det handlade om minns jag inte.

Sista låten var såklart Calleth You Cometh I. Det var lika fantastiskt som vanligt. Jag stod där och var hel lycklig och önskade att det inte skulle ta slut. Stå i en publik och sjunga Calleth bland en massa Angelheads är nog något av det underbaraste.

Självklart spelade de It takes a fool to remain sane, father of a son, one of us is gonna die young och en massa andra låtar också.

På tåget mot Linköping var det några mindre nyktra som ville köra allsång med The Ark låtar, tyvärr fick de inte det för vakterna som var med på tåget.

Tack för en underbar konsert då, de andra konserterna det året, hoppas på lika underbara konserter nästa år! <3