Det var svårt att sova inatt, det var alldeles för mycket plats.

Idag har jag faktiskt varit duktig och sprunigt. Jag hade ont i benhinnorna i början men jag sket det. Jag skiter i det fullständigt. Det kommer inte bli bra på flera år iallafall. Jag kan lika gärna fortsätta springa. Jag har ju ändå ont iallafall så. Men  nog tjatat om det. När jag kom tillbaka hem igen ringde jag Elise, vi pratade nästan en timme. Hade blivit längre om inte hennes mormor hade kommit. Det är konstigt hur snabbt tiden går när man pratar i telefon.

Nu känner jag att det bara trillar ner ord från min hjärna, jag behöver skriva av mig. Om vad vet jag inte riktigt, men jag gissar att bloggen kommer vara ganska uppdaterad ett par dagar. Jag tror att det är det där lyckoruset som gör att jag måste få ut lite energi, skriv energi. Det är skönt att skriva.

Jag tänkte göra en ny header, men bilden som blev resultatet blir nog ingen header. Men den blev fin. Tycker jag iallafall. Som en sammanfattning av lördagen. Det jag inte fick med, som jag inte har någon bild på (går inte ens ha någon bild på det), var när vi hade kommit hem och låg i min säng alla tre. Vi lyssnade på We Are The Ark. Och sjöng med i Bottleneck Barbiturate. Det lät säkert för jävligt. Men just där, och just då var det vackert.