Idag börjar skolan igen. Eller börjar och börjar. Det är upprop. Så kan väl inte riktigt säga att vi börjar. På ett sätt ska det bli kul, jag saknar klassen ganska mycket. Förutom Anca har jag i princip inte träffat någon. På ett sätt längtar jag till om ett par veckor när man kommit in i rutinerna. Jag gillar att gå på rutin ibland, veta hur allting är men att man hittar på saker under de tråkiga rutinerna som livar upp vardagen. Hitta de där guldkornen under vardagen. Sen är det mycket roligt som händer nu närmsta tiden. Inspark, Skogsröjet, Håkan, Ola Salo är bara en del av det roliga. Sen gissar jag att det kommer tillkomma lite roliga småsaker.

Jag har kommit fram till att jag verkligen hatar morgonpigga människor i min närhet. Mamma kom och väckte mig imorse innan hon åkte iväg. Såklart skulle hon prata en massa med mig. När jag ska gå upp för att åka till skolan till exempel, då är jag trött och morgonsur. Jag behöver gå i min egen värld och inte prata något. Men det är något som mamma inte fattar, att jag inte vill prata. Ja hon är jättetrevlig, men på morgonen kan inte jag uppskatta sånt. Jag vill vara för mig själv tills jag vaknat, vilket brukar ta runt två timmar innan jag vaknat ordentligt.