Min hjärna börjar ta upp delar av låttexter. Det är inget gott tecken. Alltså, jag lyssnar på låtar och relaterar dem till mig själv, tycker synd om mig själv och tycker att världen är ett helvete, typ. Jag vet inte hur jag ska förklara, men jag lyssnar på ganska deppig musik och tycker att texterna stämmer in på mig.

Varför jag tycker att det är ett dåligt tecken är för att jag känner igen de här tecknena. När jag blir depp gör jag så, konstiga tankar och funderingar. Kanske beror det på att jag känner mig ganska ensam. Tystnaden och ensamheten som jag njöt av förut har blivit så mycket hemskare sen Ida och Elise åkte hem. Allt går i en gråskala och det finns ingen man kan prata med på DET sättet. Ingen här förstår riktigt, eller ens vill lyssna, när jag pratar om Ola eller Ark. Det är tråkigt när man inte kan ha spontana konversationer om vilken frukt medlemmarna i Ark är.

Jag kan tycka att det är ganska jobbigt att umgås med någon/några så länge. Men den här gången var det inte så. Och jag saknar alla de här små sakerna. Som när vi låg i sängen och sjöng med till Bottleneck Barbiturate, eller när vi såg på Cats och hade så oerhört tråkigt. Eller bara disuktera The Ark.

Men jag och Elise har iallafall bestämt att jag ska flytta ner efter gymnasiet. Antingen till Malmö eller Göteborg. Jag längtar redan!