Ida skickade ett klipp till mig igår från grammisgalan 2000 när The Ark vann pris för bästa band och årets låt. Även att det är snart tio år sen blir jag så oerhört glad och stolt när jag ser det. Hela jag lyste upp. Det är helt rätt att de ska vinna det. Varje år egentligen. Men så bra koll har inte juryn.

Att försöka beskriva känslan man får när man hör en The Ark låt på radion, i en affär eller på ett tv program, den går inte att beskriva. Det är så underbart att höra The Ark där alla inte är Angelheads. Bland folk som inte finns i Ark världen. Oftast jag hör The Ark någon annanstans än i mitt rum eller på datorn är det It Takes A Fool jag hör. Jag får som en varm känsla i magen när jag hör den. Det går inte att beskriva, men ni kanske förstår vad jag menar? Ni kanske kännt det själva?