Ursäkta rubriken, jag fick bara lite roligt.

Nu är första dagen på andra veckan över. Och jag är helt totalt slut. Känns som att jag inte orkar mera. Det är ju underbart! Det jag har att se fram emot är en skittuff termin. Nästa blir nog inte mycket bättre heller. Långa dagar, inga sovmornar och samtidigt ska jag försöka börja träna och börja köra lite på körskola. Hur ska det här gå ihop sig?

Samtidigt som jag är helt trött på skolan är det mycket runt omkring, visserligen roliga saker jag ska iväg på. Men det tar upp tid det med. Jag känner att det börjar bli för mycket nu, snart kommer det rinna över. Just nu skulle jag vilja skrika rakt ut, gråta, känna hur allt faller sönder. Men mina spärrar stoppar mig. Jag skriker inte. Jag gråter inte. Jag tappar aldrig fästet. Min största önskan är att låta allt falla sönder och verkligen låta allt falla. För inom mig vet jag att jag inte kan börja klättra uppåt om jag inte börjar om från början. Men haken är den att jag vet inte hur man gör för att släppa ut allt. Kan någon lära mig det?

Det är tufft nu, försök ha överseende om jag beter mig konstigt, jag ska komma igenom det här.