Ja jag vet att jag är dåligt på att skriva här nuförtiden egentligen. Men jag hinner inte riktigt. Jag tänkte skriva igår men när jag kom ner så var datorn avstängd och så viktigt tyckte jag inte att det var att skriva.

Igår åkte vi till ett café utanför Vadstena (uttalas Vastena, inget d), där de har kakbuffé. Det var riktigt roligt. Och väldigt gott. Min lilla bror sloknade direkt när vi satte oss i bilen sen igen (paltkoma). Något jag upptäckte att jag har saknat var att umgås hela familjen. Vara påväg någon stans med hela familjen. I år har det inte blivit någon gemensam semester. Jag har saknat det, bara sitta och prata i bilen. Många lustiga samtal brukar det bli. Visserligen tycker mor oftast att vi tramsar, men kul har vi. Hon brukar säga att hon har fem tonåringar. Då menar hon att hon räknar med pappa bland tonåringarna.

När vi kom hem kände jag att jag var tvungen att springa, dels för att hade ätit väldigt mycket onyttigt och dels för att det var länge sen. Nu känner jag lite i benhinnorna, kan vara trötthet, men ska nog ta det lite lungt med benen idag. Men när jag gick mot spåret kände jag att jag faktiskt var lycklig. Den lilla stunden. Just idag är jag glad, just idag mår jag bra. Vädret var bra, jag hade haft en fantastisk dag med min familj och jag kom underfund med att jag har börjat se ljuset i tunneln igen. Den senaste tiden har faktiskt gått i en lite mörkare färg. Men jag känner att nu börjar jag komma ut från det.

Igår fick jag ett mejl av farbror med lite bilder, han kom och vinkade av oss när vi skulle ut och segla i lördags. Den här bilden gjorde jag inte så mycket med, men ändrade lite kontraster och så. Egentligen lekte jag med en annan bild också, men jag råkade göra fel när jag sparade bilderna så jag kanske lägger upp den någon annan gång.