Idag hade vi temadag i skolan. Egentligen hade jag velat vara hemma men jag fick inte för min mor så det var bara att pallra sig iväg. Det var inte direkt den roligaste dagen i mitt liv. Det hade varit bättre att jag varit hemma och gjort något vettigt istället. Typ plugga matte som jag inte fattar något av.

För att byta ämne, jag lyssnar på Håkan Hellström på youtube. Jag får gåshud. Han sjunger ganska illa egentligen, men det är Håkan och man kan inte annat än att älska honom och hans musik. Mycket är det nog texterna som gör det. De är så vackra.

Ännu ett nytt ämne på tal om Håkan, fast egentligen på tal om musik. Vi såg en spelfilm om en alkoholist idag, hennes händer darrade väldigt mycket och hon stod och rökte under köksfläkten. Det  fick mig att tänka på början av en Florence Valentin låt, den går så här; Under köksfläkten röker mamma cigaretter. Handen darrar som Parkinson. Visst, Love snor väldigt mycket från andra när han gör låtar, både text och musik har jag fått veta. Men han gör det på ett bra sätt tycker jag. Och det som jag har fastnat så mycket för hos Florence är att de verkligen står för sin musik och allt de säger, och Love säger alltid så fina saker.
  När jag är på konsert älskar jag alltid den lilla stunden sångaren står och pratar. Och när jag såg Florence Valentin på Nykvarnsfestivalen förra sommaren sa Love så vackra saker, det kändes verkligen som att det skulle gå att förändra världen åt det bättre hållet.