Ett år sedan nu.
Idag tror jag att det är exakt ett år sedan jag fick benhinneinflammation. Jag satt och läste igenom lite i min gamla blogg och det var den här dagen förra året som jag och Bianca och jag badade, och jag har för mig att det var den dagen jag fick den jävla inflammationen.
Det var rätt intressant att läsa igenom allt jag skrivit, eller jag läste bara början. Men jag märkte hur mycket jag har förändrats sen dess och hur mycket jag verkligen är samma person som då. Mitt liv har förändrats sen dess, men tankarna är mycket de samma som nu. Det känns som att mitt liv var mindre komplicerat då, det var bara färgat av "den stora Åtviddeppressionen", som verkar färga många ungdomar i åtvid. Även att jag ser tiden på Allé som en väldigt jobbig tid så hade vi också väldigt roligt. Något jag saknar är hur kul vi hade under lektionerna. Det har vi inte tid med längre. Sen tror jag också att det roliga vi hade på lektionerna i högstadiet berodde på att vi var ganska barnsliga av oss, det blev lite av en lekstuga. Jag hade skrivit något om en svenska lektion när en kille gick omkring och drog en lampa efter sig, en annan kille hängde ut genom ett fönster och pratade med några och hade sockerchock. Det var också den lektionen det låg en bajskorv i toaletten, vilket min klass tyckte var väldigt roligt/äckligt.
Vi hade många roliga stunder på Allé, även att jag ofta tänker tillbaka till allt det dåliga som hände där. Förresten, det här med hur många m det ska vara i vissa ord har jag svårt med kom jag på under det här inlägget, så förlåt ifall jag har stavat fel på ord med m i. ^^
Det var rätt intressant att läsa igenom allt jag skrivit, eller jag läste bara början. Men jag märkte hur mycket jag har förändrats sen dess och hur mycket jag verkligen är samma person som då. Mitt liv har förändrats sen dess, men tankarna är mycket de samma som nu. Det känns som att mitt liv var mindre komplicerat då, det var bara färgat av "den stora Åtviddeppressionen", som verkar färga många ungdomar i åtvid. Även att jag ser tiden på Allé som en väldigt jobbig tid så hade vi också väldigt roligt. Något jag saknar är hur kul vi hade under lektionerna. Det har vi inte tid med längre. Sen tror jag också att det roliga vi hade på lektionerna i högstadiet berodde på att vi var ganska barnsliga av oss, det blev lite av en lekstuga. Jag hade skrivit något om en svenska lektion när en kille gick omkring och drog en lampa efter sig, en annan kille hängde ut genom ett fönster och pratade med några och hade sockerchock. Det var också den lektionen det låg en bajskorv i toaletten, vilket min klass tyckte var väldigt roligt/äckligt.
Vi hade många roliga stunder på Allé, även att jag ofta tänker tillbaka till allt det dåliga som hände där. Förresten, det här med hur många m det ska vara i vissa ord har jag svårt med kom jag på under det här inlägget, så förlåt ifall jag har stavat fel på ord med m i. ^^
Kommentarer
Postat av: Ida
Har nog samma känsla. Men för allt i världen vill jag inte tillbaka, bara titta tillbaka litegranna då och då, det räcker så. :)
Postat av: Elise
Jag blev förvånad över hur lätt det var att komma över högstadiet och bli av med separationsångesten. Jag har hälsat på en gång och det var trevligt, men det fick mig också att inse hur lite jag saknar det och hur bra jag faktiskt har det nu, bättre än då.
Trackback